ja hur ska man börja detta blogginlägg då.. allt känns så orättvist, fel, maktlös, jag kan inte beskriva känslan jag har. trodde aldrig man skulle få uppleva de här, inte ens tanken. man kan inte försöka förstå hur detta känns. de går inte, alla känslor man har, allt som kretsar runt linnea. för två veckor sen satt hon och åt med oss vid matbordet, nu kan man bara få kontakt med henne inne i hennes säng.. de känns så overkligt, att detta ska ta slut..? orkar inge mer.. var är du gud? hjälp oss, låt oss bli fri från detta och linnea bli frisk! shout to the lord.. de har inte varit så här jobbigt nånsin. ska man kunna känna sig så här ensam.. det är bara du som kan göra något nu gud, jag ropar om din hjälp! vi kan inte gör nå mer nu, allt man kan göra har vi gjort nu.. vi finns hos linnea nu hela tiden, dygnet runt. jag älskar dig linnea, har alltid gjort och kommer alltid att göra, vad som än händer. kram lillasyster <3