Så tungt har de nog aldrig känts i livet. allt rullar på bra, jobb, skola och troligtvis flytt inom snarframid. allt är bra. men saknaden och ensamheten efter linnea är så sjukt stor. kan inte sova på nätterna, tankarna bara rullar, och tanken slår hela tiden: hur kunde detta få hända.. de är så svårt. har hamnat i en svacka nu, en tung svacka. vill klara av den på de bästa sätt som går och bara stöd från allt å alla. de kan inte vara sant. kan inte fatta att de är 2månander sen hon försvann. känns både så lång tid, men endå så lite... hon va ju nyss här med oss. vad är man utan ett förlorat syskon.. saknar dig linnea <3

jag och pontan har vart i turkiet oxå, helt underbart var de!

45grader på dagarna och 35grader på kvällarna :P

tack pontus, du är underbar! <3